Sett ur astronomisk synvinkel är en närliggande dag till dagens midsommardag det dygn som har den längsta dagen, sommarsolståndet. På de nordligaste och sydligaste breddgraderna, det vill säga norr om norra polcirkeln eller söder om södra polcirkeln, går solen inte ens ner under horisonten och det är ljust dygnet runt.
Eftersom det finns flera stenmonument som visar att människor i flera tusen år kunnat bestämma vid vilken tidpunkt sommarsolståndet inträffar är det troligt att någon form av firande förekommit kring midsommar långt tillbaka i tiden. Sommarsolståndet på norra halvklotet var den första dagen på årets tredje kvartal, (i gamla tiders solkalendrar). Övriga högtidsdagar var nyåret vid vårdagjämningen, halvåret höstdagjämningen, det sista kvartalet vintersolståndet och de däremellan liggande åttondelarna.
Under nordisk bronsålder förekom i Sverige soldyrkan. Vissa av de danser och riter som tros ha ägnats åt att fira solen finns bevarade på hällristningar. Exakt hur firandet av sommarsolståndet gick till finns det få källor om, men det troliga är att det varit i form av offerfester i fruktsamhetens tecken, på många sätt motsvarande första maj-firandet i andra västeuropeiska länder. Dock är uppgifterna om förekomsten av midsommarblot ”sporadiska och tveksamma”.
I Finland tänds midsommarbål. Alla affärer (förutom några med specialtillstånd) håller även enligt lag stängt på Midsommardagen. I de svensktäta trakterna längs kusten och på Åland, firas midsommar till mångt och mycket som i Sverige med vissa lokala särdrag. Även i finsktalande områden firas denna dag men där kallas högtiden Juhannus (eftersom detta är Johannes döparens dag). En dag som firas med Juhannussauna (bastu) och Juhannustanssit (dans) osv.
Midsommardagen firas också som Finlands flaggas dag.
 |
Midsommar på Åland (Sund)
Foto: My Green Blog - Pia |
Källa: Wikipedia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar